Här kan du lyssna till Katarina Althin och mig när vi pratar stil på näsa och kropp. Optikerpoddens Jonas Upphagen intervjuar och blir stilinspirerad. 

På scen på Optikmässan i Kista berättade stylisten Katarina Althin och jag om de olika stiltyperna dramatisk, kreativ, klassisk och naturlig. Bara med några enkla klädbyten fick publiken av optikerassistenter och optiker  en känsla av varje stil.  Solglasögon utvalda på mässan blev pricken över i:et.
Budskapet med stort B var: Tänk helhet! Stylisten ser glasögon som accessoar, tvärtom är det för optikerassistenten och optikern där kläderna är accessoarerna. Låt oss ta varandras perspektiv. Optikerassistenten/optikern behöver inte vara klädexpert/modeorakel men ta samtalet med kunden.  Våga fråga: 

Vem är du? Vad vill du vara? Vill du piffa eller tona ner? Vilken stil vill du förstärka? 

Fråga även vilken jobbstil, en hemmastil och en  feststil kunden har.

Foto: Tack till  Lina Börjesson som gick  två  steg bakom hela mässdagen, men var två  steg före i tanken och visste vad som skulle komma att behövas, så att Katarina och jag kunde ha 100 fokus på framträdandet. Tack!
​

Optikern och stylisten krokar arm.

Dramatiska stilen med bågar från Vanni. Tack för lånet Tina på C-design. Sedan kom kreativa stilen med bågar från Sabine B. Till den klassiska stilen bar Katarina en Jackie O-båge från Longchamp. De naturliga solbrillorna kom från Rodenstock. 

Igår blev jag förälskad i Skåne. Men så hade jag allra bästa guiden också, stylisten Katarina Althin från Helsingborg.  Katarina och jag kommer att stå på scenen på Optikmässan nu på lördag.  En bättre scenkompis kan jag inte tänka mig. Ni som följt mig ett tag vet att jag alltid inspireras av hennes generositet, mod och tillit, förmåga att nyskapa och ta nya steg och roliga humor. Hon är en trygg och spännande på samma gång. Som igår...Jag åkte ner till Helsingborg för att sitta framför datorn och finslipa manus hela dagen trodde jag... Nej nej, det blev branta upp- och nervandringar vid Josefinelust, hundpromenad i Kullabygden, god sillamacka OCH alkoholfri öl i Mölle, (Öl säger några du dricker väl inte öl? Jo då, igår och alkoholfri), inköp av finaste grönsakerna hos skånebonden, blixt och dunder längs kusten över till Helsingör,  massor av prat om högt och lågt och så förstås fokus på att optikerkolleger och optikerassistenter ska få det lika kul och inspirerande som vi hade det i Skåneland igår. Här kan du läsa Katarinas blogginlägg Vi jobbade ute igår.
​Är du på Optikmässan på lördag kom till mässscenen till kl 14. 

– Sir, I like your glasses! ropar taxikillen till min bror, när vi är på väg att kliva in i gula caben vid Newark Airport. Efter en lång väntan i immigrationskön har vi äntligen fått vårt bagage och vill åka så snart vi kan från en av världens kanske tråkigaste flygplatser.
En snabb taxi tar oss till hjärtat av Manhattan. Med nedvevade rutor blåser bilen förbi ytterområdena. Mina stackars redan torra och svidande ögon vill helst bara blunda men jag kan inte annat än storögt titta ut. En stor reklamskylt swishar förbi: You don´t get a medal for trying. You get it for results. Så amerikanskt tänker jag när vi kör ner under Hudsonbukten i den längsta tunnel jag någonsin åkt igenom. 
Och där dyker Manhattans skyskrapor upp i framrutan. Det är nu jag förstår vad Lasse, min personliga tränare, menade när han sa: 
– Bli inte förvånad om du får nackspärr av allt tittande uppåt. 
Det är första gången i New York och jag är inte den första och inte heller den sista som känner hur hakan faller ner. Jag kan inte hålla igen utropen. 
Wow. Oj, oj, oj. Men så höga skyskrapor. Vi passerar de olika gatorna i nummerordning. Med ens är vi på Broadway och ser sedan Times Square till vänster. 
Taxifärden fortsätter.
– Titta där ligger College of Optometry, kvittrar jag förtjust till bror när vi svänger höger vid Bryant Park. 
Så världsvan som han är med storasyster som resesällskap väser han.
– Försök vara lite cool, åtminstone en stund, syster.
Lätt att säga, tänker jag som sakta men säkert börjat ta in en av världens metropoler. Trots att jag har fördomar, bilder från amerikanska serier, oro för höga ljud, allt förmodat kaos och alla människor överallt i huvudet är jag redan fast. 

New York tar mig med storm redan vid åsynen av Manhattans skyline. När taxin stannar utanför 34-våningshuset på East 46th Street är det som att kliva in i en amerikansk film. Vi blir mottagna av lobbymannen som artigt öppnar dörrarna och undrar vilka vi ska besöka. Hissen upp till 29:e våningen knirkar och låter. Korridoren utanför är klädd med heltäckningsmatta. Vi ringer på. Ingen öppnar. Vi hinner börja fundera. Var är de, vår New York-familj? De vet ju att vi är på väg. Men plötsligt hoppar hela hopen fram. – Välkomna till New York, utropar mellanbror, vår svägerska och barnen. Vi stiger in i lägenheten och känslan av att få känna sig som hemma på Manhattan är obetalbar. Utanför fönstret tornar ännu högre skyskrapor upp. Vi tar hissen upp till takterassen och ser Chrysler Building till höger och längre bort ändrar Empire State Building färg från blått till lila till gult. Det är magiskt med alla ljus, dofter och ljud i natten. Vi ser ut över East River och söderut anar vi den nya World Trade Center-skrapan. 
Vi är här för att umgås med familjen, fira födelsedagar, titta på storstaden, och gå, gå och gå. Svägerskan arbetar för UNICEF så dit hoppas jag få komma och titta, även FN vill jag besöka. Vi ska fira hennes födelsedag med afternoon tea at Tiffanys. 
Vi ska äta på en brasiliansk krog som heter Plataforma där det ena grillspettet efter det andra kommer att avlösa varandra. En annan kväll tar vi en VIA-taxi som kör oss till den italienska restaurangen Ciccios på 190 Sixth Street i SoHo. Där äter vi den godaste pastan. 
Jag vill även hitta till några annorlunda optikbutiker. Jag tar kontakt med kollegan Åsa Wikström på City Optik i Stockholm över Messenger eftersom jag vet att hon varit här och rekat tidigare. Hon har skrivit om flera speciella optikbutiker i New York. Jag minns speciellt en som skulle vara något alldeles extraordinärt med både inredning, kläder och bågar. 
– Tyvärr, den finns inte kvar längre, svarar Åsa, men tipsar: 
– Det finns en butik på Wooster Street som heter Gentle Monster som jag gärna skulle vilja besöka. 

Jag lägger adressen på minnet.  Ärligt talat, när jag är utomlands är det sällan jag blir lockad av att gå in i optikbutiker. De ser ofta ganska lika ut, ganska tråkiga, lite som det alltid ser ut i optikbutiker. Ni förstår säkert hur jag menar. Men här på Manhattan känns det annorlunda. Jag blir nyfiken. Ett besök på Gentle Monster måste det bli och kanske även ett besök på Moscot Flag Ship Store. Men först vill jag ut i myllret och bara ta in det där Manhattankänslan som jag sett på film. Bror som varit här många gånger är den perfekta ciceronen bland sevärdheter och har hela tiden historier att berätta. 
Under dagarna ute på stan tittar jag på människors glasögon. Många har ganska ordinära bågar, ganska dåligt justerade och glasen är ofta utan antireflexbehandling. Att taxichauffören som körde oss in till Manhattan ens såg någonting i sina smutsiga ganska sneda metallbågar med glas utan AR var ett under. 
Under en morgonpromenad går vi förbi Campanile-huset på 450 East 52nd Street. I fantasin ser vi Greta Garbo komma ut ur porten svartklädd, i sina mörka solglasögon, allt för att få vara inkognito på sin morgonpromenad. Och där står vi och tittar. Vi går sakta därifrån för att inte tränga oss på. Vi är ju ändå försiktiga svenskar som inte vill störa. En annan gång ser vi Carrie från Sex and the City svepa ner från trappan från hennes lägenhet i Greenwich i sina snyggaste solbrillor på väg till en träff med Mister Big. Vi ser henne även rusa ner från trappan vid New York Public Library där bröllopet till slut inte blir av. Då bär hon inga solglasögonen utan tårarna skymtar i ögonvrån. 
Manhattan får fantasin att flöda. Alla har vi har sett filmer och serier härifrån. Det är lätt att se kändisarna framför sig. I fantasin anar vi även de bekanta ansiktena från långköraren Vänner på 90 Bedford Street i stadsdelen Greenwich. Vi är inte ensamma. I gatuhörnet utanför ”deras lägenhet” ser vi människor som tittar upp mot fönstren och in i caféet Central Perk som i tv-serien låg på bottenvåningen. 
Men vad ser vi i verkligheten då? En dag när vi vandrat längs hela High Line, parken som är anlagd på ett gammalt industrijärnvägsspår i Meat Packing District, går vi in i en optikbutik. Den har som affärsidé att när du som kund köper ett par glasögon ger butiken vidare ett par till någon som inte har råd att betala för sina. Kvinnan som möter oss i dörren har typiska optikerbågar och röda läppar. Hon visar oss artigt runt trots att hon nog känner på sig att vi inte kommer att handla något. Pass it on-idén känns sympatisk. Vi tackar för oss och går vidare. Jag är helt övertygad om att smörjmedlet i den intensiva staden är artigheten och det välmenade sättet. Metropolens kugghjul hålls igång av typiska New York fraser som: 
– Guys, how can I help You?
– Where are you from?
– You are welcome!
På hemvägen slinker vi in på Modern Arts (MOMA) museishop. Jag tittar in en monter och ser att olika designers har tagit fram egna glasögonmodeller. Har du ditt recept med dig kan du beställa dina singel vision-glasögon och få dem klara på en halvtimme. 
Det är medelhavsvarmt ute. För att orka de sista stegen hem beställer vi iskall lemonad i Oyster Bar på Grand Central, den enorma tågstationen i hjärtat av Manhattan. Vi pratar om Jackie Kennedy som var en av initiativtagarna till att rädda den rejält nedgångna tågstationen från rivning någon gång på sjuttiotalet. 
I turistshopen nere i tunnelbanan har vi precis läst i en barnbok om hennes arbete att initiera restaurationen. En damm i Central Park är uppkallad efter henne, Jackie Kennedy Onassis Reservoir. Hon finns verkligen kvar i historien här på Manhattan och jag tänker på hennes enorma svarta solglasögon som vi har en replica av i butiken hemma i Uppsala.  
När vi lämnar Oyster Bar visar bror mig hur jag kan vända mig mot hörnet utanför baren och viska. Han som ställt sig på andra sidan hör varje ord jag säger.
En annan förmiddag tar svägerskan med oss till Bloomingdales varuhus. Vid rödljuset utanför ser jag en vackert klädd kvinna vänta på grönt ljus. Hon bär högklackat, pennkjol och urläckra solbrillor. Undrar om hon arbetar med glasögon? tänker jag. Mycket riktigt, hon passerar precis som vi in genom dörrarna till varuhuset där hon ställer sig bakom disken på flotta solglasögonavdelningen med varumärken som Rag & Bone, Gucci, Chloé med flera. Jag är på vippen att köpa ett par solglasögon jag lika gärna kan beställa på Optikmässan i augusti bara för få med Manhattan-känslan i dem. 
Någon dag senare stiger vi in i The Hat Shop på 120 Thompson Street för att lockas av de vackra hattarna som är upphängda längs väggarna. Kanske finns det en hatt för mig? Jag älskar att inte bara att bära stora solglasögon utan även hattar med brätten som skyddar både hud och ögon. Butikens slogan tilltalar mig: It’s not just a hat it’s an experience. Damen som äger butiken läser av mitt behov av lite större hattar och berättar att det går att kan måttbeställa dem över nätet. Vi hittar en hatt som nästan passar men jag avvaktar ändå mitt köpbeslut. Kan jag nu få en hatt exakt måttad efter mitt huvud vill jag ha en sådan så småningom. Jag går ur butiken i känslan av att där kommer jag att vilja köpa alla hattar jag behöver i livet. 
Återigen har metropolens smörjmedel charmat mig. Är det inte precis den känslan vi vill förmedla när vi säljer glasögon?
It´s not just frames and glasses, it´s an experience. 
Det är som bror säger: I New York är människor inte särskilt ängsliga i sina olika klädstilar på det sätt som vi kan vara i Sverige. Alla variationer finns. Många tar ut svängarna rejält. Det är roligt att bara gå omkring att titta på människor när de passerar förbi på gatorna. 
Efter hattaffären går vi till butiken Åsa har tipsat om: The Gentle Monster på 70th Wooster Street. Nog är det en annorlunda optikbutik alltid eller är kanske konsthall ett bättre ord? För tredje gången gillt samma dag är jag på väg att shoppa bara för känslan skull. Jag får en stark ”vill ha”-känsla av de trekantiga solglasögonen som knappt skyddar från solen, inte går att glasa med styrka eller ens sitter speciellt bra. Men snygga är de. 
Vi strosar runt i lokalen och jag frågar en ung trendig expedit om de kan svara på några korta frågor för svenska tidningen OPTIKs räkning: Hon går för att kolla med sin chef. Efter en lång stund kommer hon tillbaka och säger artigt men avböjande: ” We don´t do interviews”, men tillägger sedan att det går bra att ta foton. 

Vi släpper känslan av kund-anonymitet så snart vi stiger ur butiken. Nu är vi på väg till Moscot Flag Ship Store. Där har man förstått vad det handlar om: Det märks att de vill att kunden ska få en helhetsupplevelse och bli bemött med uppmärksamhet och vänlighet. Vi blir återigen charmade och känner oss sedda genom den typiska artigheten, tillmöteskommandet och intresset för stunden som vi snabbt vant oss vid. Markus köper ett par riktigt läckra 60-talsbågar. 
De känns helt rätt när vi senare kommer fram till Christoffer Street i kvarteren av vid Stonewall-puben. Det är 50 år sedan priderörelsen startade här i och med upploppen vid puben i juni 1969. De gamla fördomarna, motståndet, repressalier mot HBTQ-personer känns oerhört förlegade men finns tyvärr kvar i stora delar av världen. Jag kommer att tänka på leverantören Kuno Qvist som tagit fram en färgstark Pridekollektion av glasögon och på Therese Blombäck, en de studerande som jag handlett på Optikerassistentutbildningen som skrivit om feministisk design i sitt examensarbete. Det är en bra början. Vad kan vi i branschen göra mera för att kanske påverka oss människor att bli mer fördomsfria i vårt förhållningssätt till varandra? 
Hela Manhattan andas Pride. Alla affärer av rang har Pride-kollektioner. De vackra färgstarka Prideflaggorna vajar i vinden överallt.
När vi ändå är inne på sådant som är viktigt i livet tar vi oss till Ground Zero där tvillingtornen stod innan ”nine eleven” för snart 18 år sen. Vi kan inte annat än stå tysta och begrunda. De stora fyrkantiga håligheterna där vattnet forsar längs sidorna påminner om det ofattbara som hände. 
​
På tunnelbanan hem lyckas vi hinna med snabbtåget. Vi passerar flera stationer utan att stanna. Vi trängs med Manhattanbor som längtar hem efter en lång dag i deras vardag och vi efter många turiststeg i staden.  Hemma hos familjen väntar pizzakväll. 
Dagarna går alldeles för fort och snart är vi är på väg till Sverige igen. Jag som brukar längta hem vill bara stanna kvar i Manhattans smältdegel. Det är motsägelsefulla tvisten som fascinerar, allt verkar möjligt och ändå omöjligt. Jag har hunnit se lite av de stora skillnaderna i liv för människorna som lever på Manhattan. Jag har känt haschdoften mellan skyskraporna, sett flera riktigt utslagna och hemlösa människor men jag kan ändå inte låta bli att börja älska The Big Apple. Här finns alldeles egen ton och känsla. Jag har fått smak på Manhattans yta och vill utforska ön på djupet.
Så tar vi farväl av New York-familjen.Under den långa resan hinner jag tänka på allt jag upplevt och vad som väntar hemma: Optikmässan kommer att bli speciellt spännande i år eftersom jag har äran att stå på scenen tillsammans med stilexperten Katarina Althin som även är tidningen Taras moderedaktör. Är du det minsta intresserad av färg, form och stil kan jag varmt rekommendera dig att komma och lyssna till vårt föredrag Öga för kropp & stil.
text Anki Palm
foto Markus Eriksson

Låt mig slå ett slag för den smartaste läsbågen - halvbågen - alltså vad funktionell den är!
​För dig som än så länge bara behöver läsglasögon är den klart det bästa alternativet. Bågen har störst yta neråt och är avskuren upptill. Du tittar lätt över kanten när du behöver se klart på långt håll. Du har stor yta att titta igenom när du ser på nära håll. Bär den lite längre ner på nästippen -voila - du ser både snygg och smart ut. Inte bara det, du ser bra  med en cool accessoar som du tar av och på, kanske  som ditt signum? Vill du göra brillorna ännu vackrare bär du ett glasögonsmycke till. Min väninna och duktiga gemmologen Annica Nilsson från Pirum gör fantasifulla och glittrande smycken till glasögon. 
Här kan du dessutom se flera konstfulla bågar som är som smycken: min väninna och bågleverantör Tina Sjunnesson på C-design har alltid underbara bågar. Såklart har vi både Tinas bågar och Annicas glasögonsmycken på Rediviva Optik.
Foto ovan: Truls Busch 

Häromdagen fick vi en reklamtidning från en av optikkedjorna i brevlådan. Med följde en guide Bågarna som passar ditt ansikte. Nyfiket läste jag: -Glasögonen ska harmonisera med ansiktsformen. Ett fyrkantigt ansikte passar inte lika bra med klotrunda glasögon. Då kan en kantig båge följa ansiktets form mycket bättre. 

Tänk, jag skriver precis tvärtom i min bok. Möt med motsatt bågform till din ansiktsform. Har du fyrkantigt ansikte prova en rundad båge. Vad är det rätta? 

Ja, säg det. På optikerassistentutbildningen i Uppsala får studenterna lära sig grundreglerna enligt min bok men den viktigaste regeln av alla är att ibland är det inga regler som gäller. Så är det med stil och form! I slutändan är det din känsla som är viktigast. Vilken form trivs du bäst i? 

Illustration: Jesper Holm

Alltså, vad  överraskande kul! Dagens avsnitt av Stilsnack, handlar om hemmets hörn och ansiktets bågar. Janice Wistrand från Add Simplicity ger tips på hur du ska inreda de ofta bortglömda hörnen i ditt hem och Katarina Althin refererar till Öga för kropp & stil när hon ger tips på vad du ska tänka på när du väljer bågar. 
In genast och lyssna på den inspirerande och humoristiska duon här: Podden för dig som älskar inredning, mode och stil. 

Jag minns tydligt när Lisbet Spörndly tog de här porträttbilderna. Vi hade ägnat flera timmar till att ta foton för boken Öga för kropp & stil.  Eller vi och vi, förresten, det var Lisbet och Madeleine Gesar som arbetade intensivt. Jag tittade mestadels på, förutom mot slutet. På bara några minuter tog Lisbet bilderna på mig. Vi hade riktigt roligt.

Mina ansiktsuttryck säger allt om känslorna inför boken Öga för kropp & stils tillblivelse.

Bild 1 - Nu ska jag se ut som en författare.
Bild 2 - Är det sant? Blir det verkligen en bok?
Bild 3 - Du skojar?
Bild 4 - Jo, men det stämmer.
Bild 5 - Vad har jag gett mig in på?
Bild 6 - Det kommer aldrig att gå.
Bild 7 - Jo då!
Bild 8 - Va, är boken här nu?
Bild 9 - Det där gick ju riktigt bra. Undrar vad jag ska skriva om nu?

2017 var verkligen bokens år.
Första månaderna hade Calidris förlag och jag kontakt, om inte varje dag, så väldigt ofta.
Det var sista manuset som skulle gås igenom, bilder väljas ut, kvalité på papper, omslag och tryck skulle bestämmas även bildval och placering väljas. Ja, det var så mycket mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig att förhålla sig. Ju närmare bokens utgivning desto mer intensivt blev det. Det blev verkligen en ”Nära deadline-upplevelse”. Utan Sofie Sjöströms  (Vårt Uppsala) hjälp vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Hon tog fram fram- och baksida, flera foton och hjälpte mig förstå vad förlaget behövde från mig, i sista minuten. Verkligen!

Att ro ett bokprojekt i land handlar om så otroligt mycket mer än lusten att skriva. Att knappa fram ord på datorns tangentbord är oftast en lustfylld känsla för mig. Då har jag sällan skrivkramp. Krampen kom efter bokens publicering i april. Mot sommaren kom stora tröttheten efter den kreativa slutspurten. Tror inte den är helt ovanlig, även för andra med kreativa uppdrag.

Att marknadsföra och sälja sin egen bok är speciellt. Det är lite känsligt, i alla fall var det så för mig. Det introverta i mig hukade inför uppgiften.  Vid vissa tillfällen hade jag gladeligen lämnat ifrån mig den processen men det kan få författare göra. Om hen inte har obegränsat med pengar förstås.

Även om det är blandade känslor med marknadsföringen kan den vara rolig också. Jag vill nå ut med bokens budskap har därför tagit hjälp att hitta bokens pitchar. Jag har skrivit mail till tidningsredaktioner, lagt upp Facebook-inlägg och hållit några föredrag. Några recensioner och omnämnaden  har det också blivit.

Så här skriver, till exempel, Orminge bibliotek om boken:

"Öga för kropp och stil" av Anki Palm är en annorlunda stilbok för kvinnor över 40. Förutom att ge inspiration till att förenkla sin garderob och hitta kläder man passar i, så tar boken också upp olika sätt att tänka positivt om kroppen som faktiskt bär en genom livet. Ett stort avsnitt handlar om ögon och glasögon eftersom författaren även arbetar som optiker."

De beskriver precis vad boken handlar om. Tack till er på Orminge bibliotek!

På tal om tack, ge ut en bok är inget ensam-arbete. Det är så många inblandade. Det blir många oväntade och väntade möten. Tillfälligheter gör att nya idéer kommer upp. På releasen 21 april, i Barber and Babes lokaler på Drottninggatan i Uppsala  samlades många av de som varit inblandade. Jag kan fortfarande minnas alla blommor och möten. Blir rörd och tacksam över all välvilja att hjälpa mig nå mål.

Tack alla!

Under 2018 kommer jag att påbörja en bok, kanske två. Idéerna ligger i bakhuvudet och bearbetas. I maj bär det iväg till Gotland på skrivarvecka med  SultanSjökvist.

 Tills dess har jag lovat maken att en något lugnare vår i år än förra våren.