Bomullssystrar

Under 2021 kommer min bok Bomullssystrar ut:

Baksida:  

Minnet av tvillingflickornas död är knivskarp. 
”Ja, de är döda”, säger hon medan hon sakta stänger av och tar bort ultraljudet från min mage. 
​
Anki Palm verbaliserar sorgen när det otänkbara ändå händer och låter sina högt saknade tvillingdöttrar återuppstå i orden. Som ett steg i sorgeprocessen, och högst medveten om verklighetens förlust, tillåter hon sig själv att möta sina döttrar genom att skapa nya minnen som inkluderar dem. Det finns många vägar genom sorgen, Anki visar på en när hon på ett mycket ömsint vis förmedlar sin historia. Med den vill hon inspirera läsaren att hitta ett nytt sätt att lyssna efter orden från dem som är saknade men aldrig glömda.   

Röster om boken: 

Sofia Ymén, författare och bokens lektör: Anki tar dig i handen och drar dig upp när det är som mörkast. Hon får dig att förstå att du inte är ensam. En mycket berörande berättelse om vikten av att värna minnet av dem som fattas oss, men samtidigt att leva och känna hopp.

Odette Lager, bokens grafiska formgivare och illustratör: Min upplevelse är att Ankis bok egentligen inte handlar om sorg utan om vägar in till friheten inom oss själva. Hon förmedlar att det är ok att leva vidare med framtidstro trots, eller kanske på grund av, de förluster vi upplever i livet. 

Psykoterapeuten Maj-Britt Lindahl: Det som i mångas ögon skulle stämplas som en flyktmanöver, det gör Anki till en livlina som hjälper henne att hantera sorgen och att utveckla sig vidare. Hon gör något konstruktivt av katastrofen. För mig känns det som om Ankis upplevelser går direkt ner på papperet och in i hjärtat, som om ord och upplevelser är ett.
 
Prästen Carin Åblad Lundström: Anki Palms ärende är att förmedla hopp, gemenskap och syskonskap. Eftersom hon själv varit i kris, tagit sig ur den och skapat förutsättningar för ett livskraftigt liv visar hon på vägar till hopp ur förtvivlan när hon tog sig an den, såg och löste de livsproblem som uppstod. Hennes bok kan vara den oväntade hjälpen, en hand att hålla i för den som drabbats eller bara är nyfiken att läsa. Hon har den enskilda människans perspektiv, inte psykologens, sociologens eller till exempel läkarens.