Baddräkt & kropp

Jag har alltid älskat att bada, i hav, sjöar, pooler, i vatten som omsluter mig. Men vad jag ogillar att visa mig i baddräkt. Jag vill fort ner i vattnet där jag kan leka, simma och plaska som en säl. 
I det stora hela är jag nöjd med min kropp men att gå nästan naken på badstränder, nej, det stör mig.  Det är något med kroppsacceptansen som spökar, jag förstår det. Något som handlar om hur andra ser på min kropp. Som om någon bryr sig om mina bleka ben och valkar.

Känner du igen dig? Eller går du på badstranden, trygg och säker i dig själv. Grattis, jag avundas dig.
I min bok Öga för kropp & stil skriver jag om kropps- och självacceptans. Så många vi är, främst kvinnor, som någon gång funderat på om vår kropp duger. Det ligger djupt. Så här säger min mamma intervjuad i boken, när jag frågar henne: 

 Är du nöjd med din kropp?
– Ja, nu är jag det. Så här lagom i 73-årsåldern känner jag att jag faktiskt äntligen är det.
Som dotter vet jag egentligen svaret men ställer frågan ändå:
Har du inte varit det förr i livet?
– Nej, aldrig tidigare, blir det direkta svaret. Det är först nu jag kommit till ro med min kroppsuppfattning. Det är nu jag vet vad den vill ha och inte vill ha. Om jag väger några kilo för mycket spelar ingen roll så länge jag känner att jag mår bra. Det är det viktiga.

När tankar på kroppens otillräcklighet kommer brukar jag tänka på orden som Bodil Malmsten sa strax före sin död:

Att vara frisk är att vara lycklig.
Synd bara att jag inte visste om det.
Till dig som är frisk - vet om det!

De orden får mig att inse att jag inte har tid att till annat än kroppsacceptans. Har du?

Så här i sommar- och badtider är det därför dags att återerövra våra kroppar. Både du och jag vill ju njuta av vinden och värmen mot vår hud, eller hur.

På med baddräkten eller bikinin och njut.  Och du som vågar bada naken...
Underbart! Du är min hjältinna.