Bomullssystrar

​I början på 2021 kommer min bok Bomullssystrar ut:

Baksida:  

Minnet av tvillingflickornas död är knivskarp. 
”Ja, de är döda”, säger hon medan hon sakta stänger av och tar bort ultraljudet från min mage. 
​
Anki Palm verbaliserar sorgen när det otänkbara ändå händer och låter sina högt saknade tvillingdöttrar återuppstå i orden. Som ett steg i sorgeprocessen, och högst medveten om verklighetens förlust, tillåter hon sig själv att möta sina döttrar genom att skapa nya minnen som inkluderar dem. Det finns många vägar genom sorgen, Anki visar på en när hon på ett mycket ömsint vis förmedlar sin historia. Med den vill hon inspirera läsaren att hitta ett nytt sätt att lyssna efter orden från dem som är saknade men aldrig glömda.   

Röster om boken: 

Författarcoachen Sofia Sivertsdotter: Åh, jag längtar efter att få läsa Bomullssystrar! Jag vet att jag kommer att gråta floder – och tycka om att göra det. 

Psykoterapeuten Maj-Britt Lindahl: Det som i mångas ögon skulle stämplas som en flyktmanöver, det gör Anki till en livlina som hjälper henne att hantera sorgen och att utveckla sig vidare. Hon gör något konstruktivt av katastrofen. För mig känns det som om Ankis upplevelser går direkt ner på pappret och in i hjärtat, som om ord och upplevelser är ett. 
​
Prästen Carin Åblad Lundström: Anki Palms ärende är att förmedla hopp, gemenskap och syskonskap. Eftersom hon själv varit i kris, tagit sig ur den och skapat förutsättningar för ett livskraftigt liv visar hon på vägar till hopp ur förtvivlan när hon tog sig an krisen, såg och löste de livsproblem som uppstod. Hennes bok kan vara den oväntade hjälpen, en hand att hålla i för den som drabbats eller bara är nyfiken att läsa. Hon har den enskilda människans perspektiv, inte psykologens, sociologens eller till exempel läkarens. 
​