Jag minns tydligt när Lisbet Spörndly tog de här porträttbilderna. Vi hade ägnat flera timmar till att ta foton för boken Öga för kropp & stil.  Eller vi och vi, förresten, det var Lisbet och Madeleine Gesar som arbetade intensivt. Jag tittade mestadels på, förutom mot slutet. På bara några minuter tog Lisbet bilderna på mig. Vi hade riktigt roligt.

Mina ansiktsuttryck säger allt om känslorna inför boken Öga för kropp & stils tillblivelse.

Bild 1 - Nu ska jag se ut som en författare.
Bild 2 - Är det sant? Blir det verkligen en bok?
Bild 3 - Du skojar?
Bild 4 - Jo, men det stämmer.
Bild 5 - Vad har jag gett mig in på?
Bild 6 - Det kommer aldrig att gå.
Bild 7 - Jo då!
Bild 8 - Va, är boken här nu?
Bild 9 - Det där gick ju riktigt bra. Undrar vad jag ska skriva om nu?

2017 var verkligen bokens år.
Första månaderna hade Calidris förlag och jag kontakt, om inte varje dag, så väldigt ofta.
Det var sista manuset som skulle gås igenom, bilder väljas ut, kvalité på papper, omslag och tryck skulle bestämmas även bildval och placering väljas. Ja, det var så mycket mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig att förhålla sig. Ju närmare bokens utgivning desto mer intensivt blev det. Det blev verkligen en ”Nära deadline-upplevelse”. Utan Sofie Sjöströms  (Vårt Uppsala) hjälp vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Hon tog fram fram- och baksida, flera foton och hjälpte mig förstå vad förlaget behövde från mig, i sista minuten. Verkligen!

Att ro ett bokprojekt i land handlar om så otroligt mycket mer än lusten att skriva. Att knappa fram ord på datorns tangentbord är oftast en lustfylld känsla för mig. Då har jag sällan skrivkramp. Krampen kom efter bokens publicering i april. Mot sommaren kom stora tröttheten efter den kreativa slutspurten. Tror inte den är helt ovanlig, även för andra med kreativa uppdrag.

Att marknadsföra och sälja sin egen bok är speciellt. Det är lite känsligt, i alla fall var det så för mig. Det introverta i mig hukade inför uppgiften.  Vid vissa tillfällen hade jag gladeligen lämnat ifrån mig den processen men det kan få författare göra. Om hen inte har obegränsat med pengar förstås.

Även om det är blandade känslor med marknadsföringen kan den vara rolig också. Jag vill nå ut med bokens budskap har därför tagit hjälp att hitta bokens pitchar. Jag har skrivit mail till tidningsredaktioner, lagt upp Facebook-inlägg och hållit några föredrag. Några recensioner och omnämnaden  har det också blivit.

Så här skriver, till exempel, Orminge bibliotek om boken:

"Öga för kropp och stil" av Anki Palm är en annorlunda stilbok för kvinnor över 40. Förutom att ge inspiration till att förenkla sin garderob och hitta kläder man passar i, så tar boken också upp olika sätt att tänka positivt om kroppen som faktiskt bär en genom livet. Ett stort avsnitt handlar om ögon och glasögon eftersom författaren även arbetar som optiker."

De beskriver precis vad boken handlar om. Tack till er på Orminge bibliotek!

På tal om tack, ge ut en bok är inget ensam-arbete. Det är så många inblandade. Det blir många oväntade och väntade möten. Tillfälligheter gör att nya idéer kommer upp. På releasen 21 april, i Barber and Babes lokaler på Drottninggatan i Uppsala  samlades många av de som varit inblandade. Jag kan fortfarande minnas alla blommor och möten. Blir rörd och tacksam över all välvilja att hjälpa mig nå mål.

Tack alla!

Under 2018 kommer jag att påbörja en bok, kanske två. Idéerna ligger i bakhuvudet och bearbetas. I maj bär det iväg till Gotland på skrivarvecka med  SultanSjökvist.

 Tills dess har jag lovat maken att en något lugnare vår i år än förra våren.

Optikerkollegerna på City Optik på Drottninggatan i Stockholm skriver så här om Öga för kropp & stil:

Öga för kropp och stil är titeln på en nyutgiven bok av vår optikerkollega i Uppsala, Anki Palm. Boken är full av fina bilder och har extra mycket råd och tips hur man ska tänka runt valet av nya glasögon. Kanske boken kan vara en bra julklapp till någon som går i glasögon-bytar-tankar?

Tack för de orden! Åsa Vikström skriver återkommande både för OPTIK-tidningen och på sin fina blogg EyeWhiz. Hennes Instagram hittar du här. Alltid rolig ögoninspiration!

Frågar ni mig så tycker jag att City Optik  är en av de snyggaste optikbutikerna i Sverige.

Bild från City Optiks hemsida.

I våras hittade jag till Villivonkans instagramkonto. Hon beskriver sig som en  "Hästgalen biblioteksassistent som slukar massor med böcker".  Det  stämmer verkligen. Maken till förmåga att hinna läsa och recensera olika typer av böcker har jag aldrig stött på tidigare. Hon "förläser" och jag inspireras. Det är guld värt när det kommer till mina bokval.

För några veckor sedan läste hon även min bok. Så här skriver hon om den:

Öga för kropp & stil - bejaka och förstärk ditt eget uttryck av Anki Palm utgiven av Calidris Förlag
Lockas du av tanken att bejaka din kropp och känna dig vacker och tillfreds med kläder, glasögon och smycken? I denna bok kan du se din röda tråd bli tydligare.
Öga för kropp & stil är en lättillgänglig och inspirerande bok om att hitta sin egen stil, både vad gäller klädstil och vilken typ av glasögon som ska väljas. Den är indelad i två delar, den första en inspirationsdel och den andra en gör det själv del. Det finns råd och tips om hur man vet vilken stil man ska bära, hur man rensar i garderoben, hur man väljer bågar och hur man blir kroppsljud. Den inspirerar att tänka till lite om garderoben och vad jag har för kläder, jag är bra på att rensa den annars med, men ska följa boken och göra en ordentlig rensning nu. Är kul att få lite nya tankar runt detta med boken. Boken är väldigt trevlig och jag gillar att en stor del ägnas åt glasögon och synfel, då jag sen ung haft glasögon. Det märks att författaren brinner för detta med glasögon, hennes entusiasm smittar i boken. Det enda jag önskat lite mer av är, hur man kan jobba mer för att bli kroppsnöjd, de tipsen hade gärna fått gå mer på djupet och vara mer ingående.

 Tack för de orden, Villivonkan!

Tänk att ordet Nej är så svårt att säga. Eller vad säger du? Har du lätt att säga Nej när du behöver?
Jag har ofta i livet varit snabbare till ett Ja än till ett Nej. Och det även när energin faktiskt inte riktigt räcker till.
Att säga ja är att samla på sig och se möjligheter. Att säga ett Nej är att avstå från det?  Vem vill det? Inte ville jag  det, i alla fall inte  tidigare.

Men någonting hände. Det blev för många Ja på en gång. De hopade sig och ställde till oreda inom mig. Ja alla ni som varit nära den där väggen eller faktiskt gått in i den vet vad jag menar. Flyt, semester och ögon att se med gjorde att jag stannade upp precis före.

Så den här hösten vilar jag i vad Nej kan ge.  Och aldrig har jag väl fått så mycket:  Nödvändig vila. Lugn och ro. God tillagad mat. Lugna samtal med vänner. Fokus på det som är viktigt.  Tid att "bara vara" vad det nu är?  Mindre stress. Närvaro.  Allt det där vi längtar efter, eller hur.

Genom köksfönstret ser jag Bottensjön, de intensivt gröna träden på åsen och flaggan som vajar i brisen. Enstaka båtar ligger i gästhamnen i väntan på slussning genom Göta Kanal. Fläderblommornas knoppar slår snart ut.  Jag har precis vaknat. Morgonen går sakta. Ingenting är bråttom.

Jag hämtar andan i Forsvik, mitt paradis att ständigt återkomma till. Här går hjärtslagen ner, själen kommer i kapp och takten slås av.  Efter release och marknadsföring av Öga för kropp & stil, arbetet på Rediviva  Optik och "tusen" andra saker på min "att-göra"-lista  behövs det.

Har du för mycket att göra? Behöver du verkligen göra allt? Varför har du så mycket att göra? Ja, det här är frågor jag ställer mig. För mig blir det extra tydligt att jag behöver ställa mig dem när jag äntligen blir ledig.

Ställ dem till dig själv med om du behöver. Vi arbetar, studerar, rehabiliterar oss från sjukdom eller söker jobb. Vi prickar av våra "att göra-listor". Vi tränar och helst ska vi äta näringsriktigt också. Ja, så där fortsätter listan. Du vet säkert hur din ser ut. Jag vet hur min ser ut. 

Det är inget negativt att vilja göra mycket. Det svåra är att prioritera och fokusera.

Den här sommaren kommer att handla om att rensa ut bland alla göranden jag har. Vad är viktigt? Vad vill jag fokusera på. Du som har läst mina tidigare inlägg vet att jag tycker om att rensa i det materiella. Det är en förberedelse för att rensa även i det mentala och i det inre.  Jag tänkte följa den här utmaningen!

Häng på, du med, om du behöver.

Hör du till dem som tycker om att smycka dig och kanske till och med tillverka smycken själv? Vi är några stycken. Mina två förebilder när det gäller smyckesdesign och tillverkning är guldsmedsmästaren Suzanne Färnert på Färnert guldsmeder och gemmologen Annica Nilsson på Pirum. Att göra egna smycken med hjälp av proffshjälp är så kul, om du frågar mig.

I eftermiddag är det dags för workshop hos Annica på Pirum. Några härligt nördiga damer möts i hennes ateljé. Vi njuter av att titta på pärlor och stenar tillsammans. Vi sitter tysta och trär våra verk. Vi njuter av den kreativa processen eller sliter vårt hår när idéerna inte kommer. Stunden tillsammans blir till en enda långa nukänsla. Det enda som är viktigt är nästa pärla eller sten på vajern eller nästa knut vid pärlan. Annica har tålamod som få och hjälper oss när vi fastnar. 

Nästa vecka har jag dessutom  förmånen att få trä halsband hos Suzanne.   Hennes yrkeskunskap och blick  för  vad som passar ihop är fascinerande. Att vara hos Färnerts guldsmeder är också det en enda lång nu-känsla av, nästintill, paradiset för en smyckesälskare som jag.

Här kommer några tips från boken Öga för kropp & stil om smycken. De båda skickliga yrkeskvinnorna är intervjuade där:

Annica, om jag vill bygga en enkel, användbar, tidlös smyckegarderob, vad ska jag tänka på då?

– Skaffa dig örhängen, armband och halsband som passar ihop. Men bär aldrig allt på en gång. Varje del ska kunna användas för sig själv. Ett snyggt halsband med matchande örhängen är klädsamt till en öppen halsringning. Om du har hög krage eller sjal, använd bara örhängena, kanske ihop med armbandet.
Vill du välja slow fashion som håller från år till år, välj vita pärlor, säger Annica. Vita pärlor har kvinnor burit sedan 1600-talet. Vita pärlor kan kännas hur gammeldags som helst och samtidigt så moderna. Din mormors doserade vita pärlor (hängda i storleksordning med den största pärlan längst fram) kan träs om och få ett helt annat utseende, med ett vackert stenhänge för extra elegans eller kanske till och med ett peacetecken i silver till. Ett par vita pärlor på stift i öronen passar till allt. Vill du göra dem festligare, fäst hängen på dem.
Halsband och armband kan ha likadana lås. Då kan du variera halsbandet i längd genom att förlänga det med armbandet om du till exempel har större krage eller vill att pärlorna ska hänga längre ner på en enfärgad klänning.

Så här säger Suzanne:

– En snygg smyckegarderob handlar inte om antalet smycken i den och inte heller värdet på den. Du kan vara fin i bara ett smycke, ditt signatursmycke, en speciell ring till exempel. Du kan vara fin i kombinationer av smycken. Jag håller definitivt med gemmologen Annica Nilsson att det är bättre att bära färre väl utvalda smycken än allt du äger och har, alltid. Om du vill ha tips på den allra enklaste smyckegarderoben så skulle jag råda dig till att investera i ett par örhängen som gläder dig. Det finns kreolringar som du kan använda precis som de är och du kan variera dem i det oändliga genom att ha varierande hängen till.

Oavsett hur din smyckegarderob ser ut, tänk alltid:

Less is more!

Vill du läsa hela intervjuerna med både Annica och Suzanne, beställ boken här.

Utdrag ur boken Öga för kropp & stil:

Medan snön sakta dalar i parken utanför fönstret pratar vi vidare. Jag frågar min kära mamma Karin:

Är du nöjd med din kropp?
– Ja, nu är jag det. Så här lagom i 74-årsåldern känner jag att jag faktiskt äntligen är det.

Som dotter vet jag egentligen svaret men ställer frågan ändå:
Har du inte varit det förr i livet?
– Nej, aldrig tidigare, blir det direkta svaret. Det är först nu jag kommit till ro med min kroppsuppfattning. Det är nu jag vet vad den vill ha och inte vill ha. Om jag väger några kilo för mycket spelar ingen roll så länge jag känner att jag mår bra. Det är det viktiga.

Frågan går vidare till dottern Hanna:
Är du nöjd med din kropp?
– Ja, faktiskt. Mer nu än någonsin. Det kan såklart variera från dag till dag men så ofta som jag är nöjd med min kropp nuförtiden har jag nog inte varit förr. Jag har, tack och lov, aldrig mått speciellt dåligt över min kropp vilket säkert beror mycket på mina föräldrars snälla ord om hur fin jag är och att de aldrig har accepterat att jag har sagt ett ont ord om den.

Men även om snälla ord betyder mycket så tror jag att man som barn främst påverkas av den relation föräldrarna har till sina kroppar. Om en mamma säger till sitt barn att ”du är vacker som du är” och sedan pratar om att börja banta för att hon tycker att hon är tjock och ful så tror jag att barnet lär sig det mamman gör istället för det som mamman säger.

Jag har aldrig upplevt att vi har skämts över våra kroppar i min familj. Nakenhet har inte varit något fult. Men trots detta så har jag liksom många andra velat ändra på min kropp, jag har velat dölja ”skavanker” och har försökt trolla fram det jag har saknat.

Som ung tjej är det så mycket som påverkar kroppsuppfattningen och en enda negativ kommentar kan sätta så djupa spår att inga snälla ord kan reparera skadan. Kompisarnas kroppsuppfattning kan påverka och vad en eventuell partner tycker kan såklart hjälpa eller stjälpa.

Min kloka mamma har alltid sagt att: ”Du ska aldrig vara tillsammans med någon som inte tycker att du är vackrast i världen.” Det är ett väldigt bra råd även om det såklart är allra viktigast att jag själv tycker att jag är vacker, men det skadar verkligen inte att få höra det från någon annan då och då, avslutar Hanna.

Efter familjens härliga pratstund funderar jag själv över frågan: Är jag nöjd med min kropp?

...

Nöjd med kroppen

Är jag då nöjd med min kropp? Jag som är i generationen mittemellan dotter och mamma svarar på liknade sätt som min mamma gjorde:

– Det är nu under de senaste åren kroppsacceptansen äntligen har kommit. Jag, precis som många, har kämpat med att acceptera och låta kroppen vara precis så känslig och samtidigt tålig som den är. Den känslan är så enormt befriande att det inte tillräckligt går att understryka: Att låta kroppen leva det liv den är ämnad att leva är den största gåva du kan ge dig själv för att sedan ge den vidare till nästa medmänniska. Cirkeln sluts åter och återigen. Den spiralrörelsen är grogrunden för all förändring till det bättre på vår jord.

Jag önskar dig som läst boken...

Tre veckor efter boksläppet börjar boken Öga för kropp & stil äntligen få ett eget liv. Den påverkar, inspirerar och frågar dem som läser. Precis det och njutningen att skriva är skälet till att den finns: Jag vill påverka andra människor, kanske framförallt kvinnor, men även män, att titta på sig själva och sin kropp och se vägar till självbejakande.  Det är verkligen huvudsyftet med boken. 

Här är några kommentarer om boken:  

-Har börjat läsa. Härligt. Nu börjar min resa mot bejakande av min kropp.
-Din bok har många trådar och den rödaste  är  självbejakande.
-Hur gör du när du rensar?
-Snyggboken är utlånad ...och andra vänner har beställt den.
-Vilka härliga bilder.
-...du levererar en fantastisk bok - den berör att vara levande i det livet vi har!
-Jag var djupt rörd och hade gåshud på releasepartyt igår när vi packade upp alla böcker och ställde fram bubbel och snittar. Du följde din dröm, Anki! Modigt och starkt. Ingen dröm är för stor, och ingen drömmare för liten....
-Så fin och bra bok! Så fylld av känslor, tips och information. En dunderkombination.

Kommentarerna som de här gör mitt hjärta varmt. Det finns så mycket att göra för att hitta självbejakandet inom oss. Eller hur?

Foto: Tomas Frykberg

Att skriva Öga för kropp & stil har varit en god investering i den egna självkänslan och en ganska stor egoboost, det går inte att säga något annat. Utdelningen kommer i form av möten med  de underbara människor som kom på releasen i fredags, kommentarer på Facebook och Instagram, att våga hålla tal, köpta böcker och nu återigen känslan av ord som kommer ur fingertopparna på tangenterna. Här framför datorskärmen trivs jag bra, kanske allra bäst.

Nu kommer en ny fas: Det är dags för övergång från "egoboost"  till spridande av bokens budskap som ju är:

Med hjälp av Anki Palms självbejakande guide Öga för kropp & stil kommer du ut ur garderoben som den du är och vill vara.

Vi är många som behöver förstå oss själva bättre  för att sedan kanalisera våra goda krafter vidare ut i samhället. Det finns olika sätt att göra det: En del vågar och har kraft att stå på barrikaderna. Andra går in i garderoben och tittar på sina kläder. Oavsett sätt så är det viktiga att ha för ögonen  vår respekt och vårt ansvar för varandra: Att värna om livet, det där vi delar med varandra.  Jag hoppas och tror att boken kan vara till hjälp för att göra just det.

Tack för att du köper, läser och rekommenderar boken!